Michi

GODMORGON! Kom att tänka på när man var liten och ringde på hemma hos kompisarna och presenterade sig som "hej det är michelle". Den som än öppnade dörren såg väl att det var jag? Och sedan fortsatte man med "ska vi leka?" Och när man blev lite äldre, lite tuffare blev det "vill du komma ut?" istället. Snacka om att vara rakt på sak. Här pratar man inte runt ämnet inte. Pang på röbetan SKA VI LEKA? Enkelt allt var då. När man var barn. Kärlek var en puss på kinden av sin mamma. Vänskap var att ha någon att leka med på skolgården. Rädsla var monsret under sängen. Nu är allt annorlunda. Men antar det är en del av livet....

Bara en tanke....Ni vet som man får ibland.

Tjohej!